Live and learn.

Har pratat sjukt mycket i telefon idag.
Först med Birgitta från krisjouren eller vad det heter.
Flera gånger pratade vi. Sen blev jag uppringd av en psykolog.
Vi bestämde tid till mig och så.
Ska dit imorgon, och det är i Kolbäck. Men det går jättefort med tåg i alla fall.

Var nere på stan med Billan en snabbis efter det i alla fall.
Hon skulle till Graflunds, och jag skulle köpa en ny dagbok, och så köpte jag tre kollegieblock.
Var hemma igen vid 16-tiden, och då pratade jag bara med Kim i telefon.
Efter det åkte jag till jobbet. Birgitta sa att det vore bra för mig om jag fick komma dit innan jag ska jobba igen på lördag.
Just för att det inte ska bli en så stor chock för mig då.
När jag satt på bussen och det bara var en hållplats kvar till jag skulle av, så fick jag panik i hela kroppen. Det blev så sjukt jobbigt allting.
Leif kom och mötte mig i ingången, så gick vi in på lagret och pratade.
Åse kom också, så pratade jag massa med henne. Hon mådde inte heller så bra.

Det gick relativt bra att vara där i alla fall.
Var bara så sjukt jobbigt att se allting.
När jag kom ner till kassan och skulle betala, så kunde jag inte koncentrera mig alls.
Jag hörde inte vad någon sa till mig, och det var så sjukt hemskt.
Kan inte ens förklara vad det är för känsla, det går verkligen inte.

Fick sällskap av Alex hem i alla fall, för han slutade då.
Vi träffade vakten som jobbade med oss igår också.
Han verkar må rätt bra i alla fall, och det känns sjukt skönt.

Leif sa förresten till mig och Åse idag att vi ska få titta på filmen från igårkväll.
Jag skulle nog vilja se den, men jag är rädd för hur jag kommer att må när jag tittar.
Allting känns så overkligt bara..
Nu börjar jag tänka för mycket. Orkar inte med det.
Ska ta en cigg nu.