Jag känner mig så trasig.
Inte bara på insidan, utsidan också.
Jag vet inte vad jag ska göra längre.
Vill inte ens vara vaken, för jag har ingenting att göra alls.
Jag sitter bara och stirrar in i väggen känns det som.
Har umgåtts med Sara, Billan och Fredrik några timmar nu i alla fall.
Det var mer än välbehövligt, vill jag lova.
Jag bryter ihop snart.
Jag klarar inte av att vara ensam.
Allt känns bara så fel.
Jag vill känna mig hel och lycklig igen.
Jag älskar dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar