Maybe tomorrow.

Jag har varit konstant trött sen jag gick upp idag. Så trött att jag skulle kunnat somna vilken sekund som helst.
Det är jag fortfarande, och ändå kan jag inte sova.
Jag hatar att tänka. Jag hatar alla mina fel och brister.
När ska jag till exempel växa upp och inse att allt inte går att sopa under mattan?
Att man faktiskt måste ta tag i saker och ting.
Jag kan ju inte ens låta bli att shoppa när jag går på stan liksom. Ska jag verkligen behöva sluta vistas på stan, för att få ha mina pengar kvar?

Min hjärna är föör överbelastad just nu.
Jag klarar inte av att tänka på så mycket som jag gör för tillfället.
Jag hatar att jag måste känna mig orolig, ha ångest, vara stressad 24-7, även fast jag inte har något att vara stressad över.
Jag hatar att jag aldrig hinner sova ut, och få känna mig utvilad.
Jag minns inte ens när jag kände mig utvilad senast. Jag minns inte ens hur det känns.
Att vara konstant trött är det enda jag känner till.. Och att jag har för många fel och brister.

Jag vet inte.
Jag måste bara komma på hur jag ska reda ut mig själv, och försöka komma på en form av framtidsplan så jag har något att gå på.
Det enda jag vet är att jag inte vill vara där jag är nu, för resten av mitt liv.
Antar att det är en början i alla fall.

Jag måste nog köpa koffeintabletter innan jobbet sen.
Godnatt.